En explosion av känslor
I mitt huvud utspelas dagligen en egen dialog som jag inte kan styra eller har någon som helst kontroll över. Det känns som att någon tagit över en del av mitt liv, en del som jag inte kan ta tillbaka hur mycket jag än kämpar. Det är hundra tankar som florerar, en enda röra i mitt huvud och förr eller senare exploderar jag. När alla intryck blir för många, när jag inte längre kan stänga av och sortera ut allt jag ser och hör då smäller det. Jag är inte stolt över mig själv då, över vad jag kan säga och göra. Det skapar ofta ångestladdade känslor, dels att inte kunna styra över mina impulskontroller och inte heller tänka mig för över vad jag säger för att försöka må bättre själv, bli kvitt mina demoner i huvudet. Demonerna som säger åt mig att allt jag hör är äckliga, störande, irriterande och hjärtskärande ljud. Herregud, när jag skriver fram det på detta sätt låter jag helt vrickad. Men ska försöka beskriva hur jag känner och tänker när jag hör olika sorters ljud som jag exponeras för hela tiden.
Jag har inte listat mina värsta ljud, kan inte göra någon sådan lista då alla är lika hemska - orsakar lika mycket smärta, sorg och ångest hos mig. Det känns som att jag går sönder lite mer varje gång jag hör ljud som jag stör mig på, en klump i bröstet och ibland svårt att fokusera. Då vet jag att det byggs upp inför en explosion, som oftast går ut över någon i min närhet. Ibland kanske någon undrar varför jag ständigt är i rörelse - det är enkelt. När jag har ett uppdrag eller något att göra stänger min hjärna av för olika intryck som annars är väldigt påfrestande för mig. Jag har därför svårt att sitta still. Ibland kanske jag hinner sätta mig ner på jobbet för att rasta, skulle någon då snora, hosta, prata nasalt eller på något annat sätt göra ljud så kommer jag ganska snabbt känna ångest och förmodligen så tar även min rast slut där på ett eller annat sätt. Att se idol med kompisgänget är likadant, i början stör jag mig inte på något för vi har säkert en massa gott att äta - men sen, när allt är slut hör jag bara ljud. Störande ljud. Det värsta är ljud som jag inte kan påverka, och jag jag känner mig bara konstig om jag skulle säga "ursäkta kan du snyta dig, hosta tystare, sluta smaska". Jag säger bara det till mina allra närmaste, alltså familjen och min sambo- men jag skriker typ, för jag har redan exploderat efter en hel dag då jag varit exponerad för alla möjliga ljud. Varenda dag ser ut som sådan, mer eller mindre.
Detta har förorsakat en stor del av mitt liv, på det sätt att jag alltid har undvikit nya människor och aktiviteter, för det innebär en rad massa energi för mig att analysera hur människorna låter, vilka ljud som skapas och vilka alternativa flyktvägar jag kan ta för att slippa utsättas för ljuden. Jag ska försöka ge ett exempel; Vandringen i 9:an, såg fram emot själva vandringen och att umgås med mina bästa vänner, men hade redan innan ångest inför delar av dagen. Däribland sovmomentet, vem skulle jag sova bredvid. Jag hade koll på mina vänner, vem som snarkade, andades högt, sov helt tyst osv. Men jag hade inte koll på någon annan, skulle det räcka med bara mina öronproppar. Ångesten var så stor att jag knappt kunde njuta av dagens aktiviteter. Så ser det även ut för mig idag gällande allt. Önskar så att det var annorlunda, att jag kunde umgås med vem som helst utan att bry mig, sova vart som helst och med vem som helst. Att mina öron inte hörde lika mycket som de gör idag...
by c.s