Hur kan man stötta någon med misofoni?
Psykisk ohälsa är svårt att upptäcka, det är oftast inte synligt på utsidan. För om du är ärlig mot dig själv, hade du gissat att jag vuxit upp med psykisk ohälsa hela mitt liv, sedan jag var 10 år gammal?
Varje dag ler jag mot människor jag möter, jag hälsar för jag vet att ett "hej" kan göra så mycket för någon, jag försöker att se alla människor, jag tittar inte fördömande. Jag ler med kroppen, jag skrattar, jag gråter, men aldrig när någon ser mig. I min ensamhet kommer tårarna, fortfarande tycker jag att det är jobbigt när andra ser mig gråta - jag känner en sorts skam och vill inte behöva förklara varför mina tårar rinner nerför mina kinder. Det kommer förmodligen alltid vara så. Jag kommer alltid känna nederlag, besvikelse och hopplöshet som kommer sluta i tårar. Men efteråt känner jag mig befriad, glad och lycklig över allt jag har, min familj, sambo, hund, hus, bästa vänner och ett underbart jobb. Det är lite så jag har lärt mig att leva mitt liv, upp och ner som en berg och dalbana. När jag ser tillbaka på mitt liv så har jag varit otroligt stark, jag fattar inte - blir tårögd av tanken på allt jag lyckats klara av på egen hand. Jag vet att det finns fler som mig, säkert många som går skolan. Jag ser tillbaka på skoltiden; mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet som en extremt jobbig tid. För alla som kommer att lida av ljudkänslighet eller misofoni önskar jag att det i skolan kommer finnas intyg som gör det möjligt att göra prov i andra rum, lyssna på musik osv. Min strategi för att inte behöva vistas i ett klassrum med andra som snorade, hostade, klickade med pennan var att plugga så jag kunde allt - svarade på alla frågor jättesnabbt så jag kunde lämna klassrummet. Det var min enda räddning.
Hur man kan stötta någon med misofoni är inte helt lätt att svara på, men det hjälper ifall man har lite koll på vad misofoni egentligen innebär. Det är kanske allra viktigast att inte bemöta med ilska utan med lugn och förståelse. En som lider av misofoni mår nog dåligt som det är. Visa med enkla medel att ni finns vad som än händer. Lyssna om någon vill berätta.
tack för att du läste hela vägen hit, kram.. c.